Zooma och panorera i kartan. Klicka på ett objekt för att få information. Klicka på en länk i informationsrutan för mer information.

Beteckningar

När järnvägslinjerna drogs genom landet under 1800-talets andra hälft, växte det ena stationssamhället efter det andra fram invid banorna. Ett sådant var Sävsjö.

Man kan säga, att Sävsjö stationssamhälle föddes den 1 oktober 1864. Då stannade nämligen det första personförande tåget vid det nybyggda stationshuset. Säfsjö stod det på stationsskylten, det enda som påminde om att man från början tänkt sig en västligare sträckning av banan. Den skulle ha gått strax öster om den idylliska lilla Sävsjön med station i byn Sävsjö. Så blev det ju inte, men stationsnamnet behöll man.

Någon annan bebyggelse än järnvägens, det vill säga stationshus, personalbostäder och godsmagasin, fanns ännu inte. Stationen hade placerats i utmarkerna mellan de omgivande byarna och endast torpet Gröndal, som låg någonstans vid nuvarande torget, visade på mänsklig odling. Platsen var dock väl vald, ty just här gick sedan gammalt landsvägen mellan Vetlanda och Vrigstad-Jönköping, vilken några hundra meter västerut passerade det då brolagda vadet över Torkån för att strax därpå ansluta till landsvägen från Eksjö-Sandsjö.
Därtill låg häradets tingsställe i Komstad, bara ett par kilometer mot väster.

Den nya stationen låg alltså bra till med förbindelser åt alla håll, men en nackdel fanns - järnvägen byggdes alldeles i utkanten av Vallsjö socken på gränsen mot Norra Ljunga socken. Följden blev, att samhället kom att växa upp på båda sidor om sockengränsen, det vill säga Torkån, vilket skulle komma att medföra många olägenheter och tidvis stark rivalitet mellan de båda samhällsdelarna.

Som nämnts fanns ingen bebyggelse utom järnvägens på samhällets "födelsedag" 1 oktober 1864. Det förhållandet ändrades snart och nybyggare strömmade till både från byarna i grannskapet och från övriga landet. En och annan rallare stannade också och blev bofast. Det första bebyggelsen växte fram utmed de gamla landsvägarna, det vill säga mellan järnvägen och ån på Vallsjösidan och utmed Vrigstadvägen och Sandsjövägen på Ljungasidan. Det blev emellertid en viss skillnad på de båda samhällsdelarna. I Ljunga byggde man lite hur som helst utan plan, men på Vallsjösidan sålde markägaren, patron Fagerberg på Eksjöhovgård, inte någon tomt, förrän området planerats med raka gator och rektangulära kvarter, vilket Sävsjöborna har glädje av än i dag.

Nybyggarna var mestadels unga människor med framåtanda och framtidstro. De var handlare, hantverkare, arbetare, någon blivande patron, och så vidare. Det nya samhället sjöd av liv - efter bara femton år bodde här omkring 900 personer och då fanns enligt en samtida tidningsartikel cirka "tjugofyra handlare, åtskilliga bagare, bryggare, snickare, kopparslagare, urmakare, smeder, skräddare, skomakare, två takstickstillverkare, en stor mjöl- och spannmålsaffär, ett sanatorium". Till detta kan fogas hotell och flera så kallade utskänkningsställen. En god inkomstkälla blev snart också höstarnas export av de fina kräftorna från Vallsjön och Nömmen.

Tillväxten och utvecklingen gick snabbt, visserligen inte alltid spikrakt framåt utan med dalar och toppar, men ändå framåt. En del av de små verkstäderna växte till industrier - av Jonssons skomakeri till exempel blev Säfsjö Skofabrik och några unga västgötars bleckslageriverkstad blev J-H-fabriken, båda industrierna på sin tid bland de största i samhället. Träindustrin kom tidigt att spela en viktig roll, liksom flera skofabriker och bleckindustrier samt mekaniska verkstäder, charkuterifabriker, slakteri, mejeri för att bara nämna några exempel. Mycket är numera nedlagt, en del företag lever kvar, nya kommer till, lokaler finns för ännu flera.

En av olägenheterna med samhällets framväxt kring sockengränsen var avståndet till kyrkan. De båda sockenkyrkorna låg givetvis centralt i respektive socken, varför samhällsborna fick drygt en halv mils väg till både kyrka och präst oavsett om man tillhörde Vallsjö eller Ljunga. För Vallsjöbornas del blev det bättre, sedan den nya kyrkan uppförts vid Eksjöhovgård och invigts 1895, men den ligger ändå ett par kilometer från centrum. Fortfarande saknas kyrka i det centrala Sävsjö, men med nutida fortskaffningsmedel har detta kanske inte så stor betydelse. Präst och pastorsexpedition fick man dock på närmare håll, sedan de båda församlingarna, som förut varit annexförsamlingar till N Sandsjö respektive Bringetofta, år 1940 slagits samman till ett pastorat och år 1947 till Sävsjö församling. Sävsjö pastorat har sedan utökats med Hjärtlanda socken 1962 och Skepperstad år 1992.

Någon form av samhällsstyrelse hade man inte under de första åren, utan beslut fattades som förut av de båda socknarnas kommunalstämmor. Redan i början av 1870-talet blev det dock en viss organisation. Samhällets röstberättigade medlemmar - givetvis endast män - började då samlas för att diskutera gemensamma angelägenheter som brandförsvar, ordningsmakt, gatubelysning. Kostnaderna för detta täcktes genom överenskommen uttaxering, då var och en betalade efter sin förmåga. Samhället drevs alltså som en ekonomisk förening, ett "konsortium", under ledning av en vald ordningsman, det vill säga ordförande.

År 1882 blev det mera ordnade förhållanden, då samhället enligt påbud från högre ort ålades att följa diverse ordningsföreskrifter - den första municipalstämman hölls 14 november detta år. Fast rang och värdighet av municipalsamhälle uppnådde Sävsjö först fyra år senare.

Efter några decennier talades då och då om att söka köpingsrättigheter, men några beslut härom blev det aldrig. Planerna på ett stadsblivande, som väcktes på 1930-talet blev däremot verklighet efter flitigt agerande. Den 1 januari 1947 blev Sävsjö stad under stora festligheter och allmän uppsluppenhet. Även landsbygdens folk upphöjdes till stadsbor, eftersom den nya staden, landets 126:e, omfattade hela de båda socknarna Vallsjö och Norra Ljunga. År 1952 tillkom Hjärtlanda socken. Vid kommunsammanläggningarna 1971 och 1974 fördes även Vrigstad-Hylletofta- respektive Stockaryds-Hjälmserydsdelarna till Sävsjö kommun, som det nu skulle heta.

Det 130 år unga samhället Sävsjö ligger i en gammal bygd. Talrika fornfynd och fornminnen som gravfält och runstenar visar, att människor bott i trakten sedan äldsta tid. Inte mindre än fem kyrkor från 1100-talets senare hälft ligger inom kommungränsen - Vallsjö gamla kyrka och Norra Ljunga kyrka är bland dem. Att bygden varit något av ett centrum i häradet ses också av att här varit tingsplats under långa perioder ända sedan tidig medeltid.

Turistmålen är många liksom möjligheterna till friluftsliv och olika fritidsaktiviteter i de vackra och omväxlande omgivningarna. Sävsjö och Sävsjöbygden har mycket att bjuda på.

Elna Nilsson, Sävsjö
"Sävsjö ett samhälles liv och utveckling vid stambanan".