Lyssna
Sävsjö Häradsväg
Sävsjö Häradsväg mellan Vallsjö och Norra Ljunga är en del av Njudungs historia. Vägsträckan på knappt 2 mil visar ett Småland när det är som bäst. Vägen passerar sjöar, skogar, åkrar och ängar. Mitt på sträckan ligger Sävsjö stad som växte upp som ett stationssamhälle i slutet av 1800-talet när järnvägen drogs fram från södra till norra Sverige.
Utmed vägen passerar du en rad intressanta platser som Eksjöhovgård, Komstad, 1100-tals kyrkor och runstenar för att nämna några exempel. Historiens vingslag blandas med nya besöksmål och turistföretag.
Sevärdheter längs med Sävsjö Häradsväg
-
Eksjöhovgård
Eksjöhovgårds historia Gåvor till folket i Ekesio Eksjöhovgård eller Ekesio, som gården då hette, syns första gången i ett dokument från 1287. Då låter Cecilia Elofsdotter skriva sitt testamente, där hon bland annat ger gåvor till sitt gårdsfolk i Ekesio. Gården testamenterades senare till Nydala kloster, vilket var ganska vanligt bland medeltidens stora jordägare. Från Nydala kloster till Sven Sture Efter ett sekel i klostrets ägo kom Eksjöhovgård genom ett jordbyte år 1420 i Sven Stures ägo. Gården hade vid den tiden ett strategiskt läge. Under 1300-talet och en bit in på 1400-talet fanns häradets tingsplats här och gården låg centralt intill handelvägar söder- och västerut. Eksjöhovgård ärvdes sedan av den yngre Stureättens anfader Nils Sture. Under Sturarnas tid blev Eksjöhovgård kärnan i ett omfattande godskomplex. År 1616 dog Stureätten ut och Eksjöhovgård kom i andra händer. Godset hade då för länge sedan mist mycket av sin betydelse, eftersom Sturarna under årens lopp förvärvat egendomar närmare rikets centrum, Stockholm. Eksjöhovgårds slott Fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupts ägde godset i mitten av 1600-talet. I hans ägo började bygget av en ståndsmässig bostad i tre våningar av sten med två flyglar framför. Idag står byggnaden kvar som ett monument över den svenska högadelns många kostsamma byggnadsprojekt under stormaktstiden. Ruinen har också gett inspiration till Sävsjö stadsvapen. Läs mer om Eksjöhovgårds slottsruin Eksjöhovgårds värdshus Mer information finns här: Eksjöhovgårds värdshus Statarstugan För mer information om Statarstugan, läs här: Statarstugan Skomakarmuseum Information om Skomakarmuseumet finns här: Skomakarmuseum Brandmuseum För mer information om brandmuseumet finnns den här: Brandmuseum Magasinet Mer information om Magasinet finns här: Magasinet Vallsjö nya kyrka Informationen om Vallsjö nya kyrka finns här: Vallsjö nya kyrka -
Magasinet
Vallsjö sockenmagasin byggdes 1810, där användningsområdet var att ha byggnaden som förrådsbyggnad för spannmål, ifall det blev nödår så fanns det ett som ett reservlager. Sockenmagasin kallas ibland för tiondebod, därför att bönderna skulle förvara en tiondel av sin spannmål där. Vallsjö Sockenmagasin har haft flera olika användningsområden. Från slutet av andra världskriget till 1980 användes magasinet som ett militärt beredskapslager för hudar, borsyra och ricinolja. Efter1980 och framåt använder Sävsjö Hembygdsförening som förråd. -
Torset och byarna i Vallsjöbygden
Attraktiva platser Närheten till Sävsjö och det vackra läget intill Vallsjön med bad och friluftsliv, har gjort att Torset och de intilliggande byarna är attraktiva platser att bo på. De flesta hus är bebodd och det har också byggts flera nya hus under senare år. Vid Vallsjön finns ett stort sommarstugeområde och flera sommarstugor är idag ombyggda till helårsboende. Här ligger också en av kommunens fina pärlor, Vallsjöbaden. Gamla skolan Mitt i Torset ligger den gamla skolan, byns samlingsplats, och hit fick barnen i Vallsjö socken gå för skolgång. Torsets första lärare Torsets förste lärare, Peter Magnus Forsström, var runt 20 år när det blev skolplikt i Sverige 1842. Han var mycket fattig men viljan fanns att bli något mer än en fattig bonddräng. Det berättas att Forsström gick till fots till seminariet i Växjö, där han tog sin folkskollärarexamen. Forsström var först ambulerande lärare, vilket var det vanligaste under de första decennierna efter folkskolestadgans tillkomst. På eget initiativ byggde han sedan en skola i Torset i mitten av 1860-talet. Första skolhuset, som är rivet, låg ett hundratal meter från den senare skolbyggnaden. Denna finns kvar och fungerar idag som byns samlingslokal. Folkskolan blev alltså fast men småskolan fortsatte att ambulera fram till 1909 då ett nytt hus byggdes som småskola. Det huset är idag privatbostad. År 1958 lades skolan i Torset ner. Mopedrally i Torset I Vallsjöbygden finns ett aktivt byalag, Torsets byalag, som huserar i den gamla skolan. De ordnar flera gånger om året aktiviteter för byborna bland annat ett mopedrally. På övervåningen har iordningställts ungdomslokaler, vilket behövs, för i Torset med omnejd bor det många barnfamiljer. Affär, telefonväxel och postkontor Gåvan ligger ett stenkast från Torset. Här fanns fram till 1960-talet affär med telefonväxel och postkontor samt hållplats för järnvägen mellan Sävsjö och Vetlanda. Verksamheter i bygden I bygden har också funnits verksamheter av olika slag. Allt från remskivefabrik, cementfabrik, möbeltillverkning, torvströfabrik, sågverksrörelse, pälsdjursuppfödning till hönseri. Det har också funnits en stenkrossanläggning, vilken ägdes av Statens Vägverk. Under krigsåren förekom också tillverkning av träkol till gengasdrift. Mycket av det som tillverkades fraktades på järnvägen till Sävsjö, där det lastades om och transporterades vidare ut i landet och även exporterades. Värdefullt naturområde i Hallenstorp Strax intill Torset ligger Hallstenstorp. Där finns ett Natura 2000 område som ingår i EUs nätverk av värdefulla naturområden. Vid Hallstenstorp finns en artrik slåtteräng som bevaras genom lieslåtter. Där finns arter som smörbollar, svinrot, slåttergubbar, jungfrulin, darrgräs och hirsstarr. På Hallstenstorp finns också en betesmark med stor artrikedom, t ex växer den rödlistade arten granspira här. Sävsjö ridklubb I Källeryd som ligger mellan Torset och Eksjöhovgård, finns kommunens ridklubb. Sävsjö ridklubb bildades 1974. -
Sävsjö by
Åskan slog ner i Tingshuset Sävsjö by ligger vackert vid Sävsjön och byns namn lånades ut till stationssamhället Sävsjö, som bildades 1864 när Södra stambanan byggdes från Malmö till Nässjö. Järnvägen planerades först att gå genom byn, med ett stationshus vid Sävsjöns östra strand. Det var dock ett förslag som inte gillades av bönderna i byn. Alldeles stopp blev det när ägaren till Södergården fick veta att han måste riva sin ladugård, som råkade ligga mitt i vägen för det tilltänkta banan. Det berättas att bönderna tydligt talade om för järnvägens ingenjörer att de kunde dra vart de ville med sin bana, men över byns marker skulle då otyget inte fram. Järnvägen kom sedan att hamna någon kilometer österut på andra sidan Torkån, där patron Fagerberg på Eksjöhovgård upplät mark. Sävsjö by var häradets tingsplats under 1600-talet och fortfarande kallas platsen där tinget hölls för Tingsslätt. En dramatisk händelse skedde 1618 då åskan slog ned i tingshuset mitt under pågående förhandlingar och tre personer dog. "Tjuvakistan" I Sävsjö by finns fortfarande gårdsnamn som kommer från det uppdrag man hade när tingsplatsen låg i byn. I Skrivaregården bodde skrivaren som skrev vid tinget. Och i Kistegården förvarades kistan, det vill säga dombok och viktiga handlingar. Det sägs också att ”tjuvakistan” inrymdes här, det vill säga motsvarigheten till häradshäktet. Här satt alltså fångarna under tingsförhandlingarna. Gårdsnamn som beskriver läget Som i många andra byar finns också gårdsnamn som beskriver läget. Södergården, Mellangården och Norrgården är sådana namn. Stenvalvsbro i Sävsjö by I byn finns en vacker och väl bevarad stenvalvsbro där vägen tidigare gick. Valvbroar av sten är de idag äldsta bevarade stenbroarna. Den är kallmurad utan murbruk och består av inpassade naturstenar. Dessa tar upp tyngden av bron och lasten på denna genom att fördela tryckkrafterna utefter bron. Bron byggdes 1897, tidigare låg på samma plats en träbro. -
Galgabacken
Avrättningsplatsen Att göra orätt har alltid kunnat straffa sig. För länge sedan så illa att man kunde få sona sina brott med sitt liv. Därför fanns det avrättningsplatser i närheten av tingsplatsen. Någon gång i mitten av 1700-talet hamnade Västra härads avrättningsplats i utkanten av Komstad, på gränsen mot Ljunga by. Dessförinnan låg den troligtvis vid bron över Torkån. Då var detta en folktom plats på gränsen mellan socknarna Ljunga och Vallsjö, idag är det mitt i centrala Sävsjö. Avrättningsmetoden En avrättningsplats skulle ligga avskilt men ändå vara lätt att hitta till. Platsen utmed vägen i utkanten av Komstad, var väl lämpad för detta ändamål. Den fick namnet Galgabacken, trots att här aldrig var någon galge. Som avrättningsmetod var det halshuggning som gällde. Avrättningsplatsens gropar Hur många som avrättats på Galgabacken i Komstad är inte känt men man vet att platsen användes som avrättningsplats mellan 1757 och 1858. Ännu kan man ana den grävda grop där den avhuggnes huvud skulle falla. Allmänheten avskräcktes från att göra orätt När någon dömts till avrättning lästes en kungörelse om detta upp i häradets kyrkor för att alla skulle veta om det. Överheten såg gärna att allmänheten bevittnade dessa händelser och då avskräcktes från att göra orätt. Allmänheten bevittnade avrättningen En avrättning lockade stora folkmassor, både vuxna och barn kom och det berättas att de mest företagsamma klättrade upp i träden för att se bättre. Då huvudet på offret föll, föll också en och annan trädklättrare. Det makabra skådespelet blev antagligen för mycket att bevittna. Kloka gummor Vid en avrättning var också kloka gummor på plats. De var snabbt framme för att torka upp den avrättades blod. Blodet torkade de och löste sedan upp i vatten. Man trodde att vattnet kunde bota folk med fallandesjuka, vilket var ett gammalt namn på epilepsi. Galgabackens sista offer 1858 var sista avrättningen på Galgabacken. Offret var Anders Andersson, som också gick under namnet Farao efter sitt besvärliga sätt. Farao var arrendator på en gård men fick inte förnyat arrendekontrakt av jordägaren. Säkert blev han sur på allt och alla och inte minst på den nye arrendatorn. Denne förgiftade han med arsenik, dolt i smör, när han bjöd den inte ont anande mannen på sup och smörgås. Likaså gjorde han med grannkvinnan, som han trodde talat väl om den nye arrendatorn inför jordägaren. Även hon bjöds på förgiftad smörgås. Då det upptäcktes och han dömdes i tingshuset i Komstad till avrättning på Galgabacken. -
Gravfält Norra Ljunga
Markering ovan jord saknas Människor har i alla tider gravlagt sina döda. Men gravskick och gravformer har förändrats över tid och skiljer sig åt mellan regioner. I Jönköpings län är rösen, stensättningar, domarringar och högar vanliga men det finns också gravar som idag saknar markering ovan jord. Flera olika gravtyper På Norra Ljunga gravfält finns både gravhögar, treuddar, stensättningar och domarringar. Gravfältets sammansättning med olika gravtyper tyder på att det använts under mycket lång tid och att det bott människor här väldigt länge. Gravhögar bevarade från yngre järnåldern På gravfältet i Norra Ljunga finns minst 100 gravar och stensättningar. De flesta är svåra att urskilja men några syns tydligt. Till exempel den treudd som har närmare 10 m långa armar. De är svåra att tidsbestämma men finns ofta ihop med gravhögar, vilka var vanliga vid yngre järnåldern det vill säga cirka 800-1050 efter Kristi födelse. På gravfältet syns flera välvda högar tydligt. Domarringarna består av ett antal stenar, vanligast 9 eller 12, vilka bildar en rund krets. De här gravarna är ofta från århundradena efter Kristi födelse. Tyvärr är dessa svåra att se på Norra Ljunga gravfält. Döda begravdes på kyrkogården När kyrkan byggdes på 1100-talet och människorna i byn kristnades, kom inte gravfältet att användas längre. Därefter begravdes byborna på kyrkogården. -
Jonas Brunck
Emigrerade till Amerika Många smålänningar emigrerade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet på grund av fattigdom. Men redan i början av 1600-talet gav sig en man vid namn Jonas Brunck iväg från Småland. Kanske bakgrunden var att dessa trakter då härjades svårt av danskarna. Eller var det nyfikenhet och äventyrslystnad, som lockade honom att söka nya vägar. Dokumentet från 1639 Man har hittat ett dokument från 1639 som är undertecknat av Jonas Brunck. Där står att han kommer från ”Coonstay i Smolach” vilket tolkas som Komstad i Småland. Kaptenen Jonas Brunck Som ung lämnade dock Jonas Brunck Småland och gick till sjöss. Det gick bra för honom och han avancerade till kapten och övergick så småningom till holländsk tjänst. Engelsmännens erövring - New York År 1638 gifte han sig med en Teuntie Joriaens och året därpå gav sig det äkta paret iväg över Atlanten till den holländska kolonins huvudstad Nya Amsterdam på den amerikanska ostkusten. Staden som så småningom, efter engelsmännens erövring, kom att heta New York. Vid den tiden var staden inte stor, på ett kopparstick från omkring 1630 ser man en kyrka, hamnen, en väderkvarn, en rad bodar eller bostadshus och några magasin och större byggnader omgivet av lövklädda höjder. Jonas Brunck köpte mark av Indianerna Efter ankomsten till Nya Amsterdam lämnade Jonas Brunck sjömanslivet och köpte av indianerna ett stort landområde på 264 hektar strax öster om den norra delen av ön Manhattan. Köpesumman var säkerligen obetydlig, kanske bara några handelsvaror för indianerna förstod sig ännu inte på pengar. Till delar av sitt inköpta landområde skaffade han också arrendatorer. Ett kontrakt från den 21 juli 1639 säger att två män fick arrendera ett område gratis i tre år mot att de röjde ny mark och där odlade tobak och majs. Ett annat kontrakt skrevs med två bröder, som fick arrendera ett område på sex år. Under tiden skulle de få ett bra hus och mark att odla. De skulle också få låna två hästar och en ko. Arrendeavgiften bestod av vissa kvantiteter säd och smör samt hälften av den boskap, som förhoppningsvis blev till under arrendetiden. Anställda Några arbetare hade Jonas Brunck anställt redan före avresan till Nya Amsterdam. Enligt ett par bevarade kontrakt kom han överens med tre män och en kvinna om att de skulle arbeta åt honom i fyra respektive fem år mot att han svarade för transporten över till Amerika. Jonas Brunck blev tobaksodlare På en del av sitt nyförvärv lät Jonas Brunck bygga ett präktigt bostadshus av sten, som han kallade Emmaus. På egendomen uppfördes även bostäder för de anställda och torklador för tobak. Den före detta bondpojken och sjömannen blev nu tobaksodlare. En betydande man Det gick bra för Jonas och hans egendom växte. Han var troligtvis också en betydande man för man vet att en överläggning mellan holländarna och indianerna resulterade i ett viktigt fördrag, som undertecknades 1642 i Jonas Bruncks hus. Den historiska händelsen lär ha förevigats i en ännu bevarad målning ”Signing the Treaty with the Indians”av den amerikanske konstnären John Ward Dunsmore (1856-1945). Avled 1643 Jonas Brunck fick dock inte njuta av sina framgångar så länge. 1643 dog han, knappt fyra år efter han kom till det nya landet. Dödsorsaken är okänd men bouppteckningen finns kvar och den visar på att han var en förmögen man med många tillgångar. Förutom egendomen med grödor, boskap och byggnader efterlämnade han det väl inredda Emmaus, där man bland annat noterar målningar, speglar, silverföremål, ett japanskt svärd, en rikhaltig garderob med dräkter och hattar, ett välförsett bibliotek med böcker på holländska, tyska, latin och danska om navigation, teologi, medicin och historia. Jonas Brunck lär ha varit en bildad man. The Bronx Jonas Brunck var borta men Bruncks land fanns kvar. På småländska uttalades det Broncks land och förkortades Broncks. Så småningom blev det The Bronx och så heter fortfarande stadsdelen i New York, öster om Manhattan. Allt detta efter den förste ägaren, en bondpojke från Småland! -
Jord- och skogsbruk utmed Häradsvägen
Länets största mjölkproducenter Utmed Sävsjö häradsväg mellan Norra Ljunga och Vallsjö finns två av länets största mjölkproducenter med tillsammans över 1000 kor. Trakten kring Sävsjö är en typisk jordoch skogsbruksbygd och naturförutsättningarna här gör att det på åkrarna odlas mycket vall, vilket används till djurfoder. I skogarna är det granen som är dominerande. Industriella revolutionen Jordbruk var den viktigaste näringsverksamheten fram till den industriella revolutionen på 1800-talet. Det var också arbetsintensivt och sysselsatte därför större delen av befolkningen. Före 1930 bodde och arbetade i Sverige fler människor på landsbygden än i städerna. Industriella revolutionens påverkan på dagens samhälle Idag är det få som arbetar på gårdarna, däremot är jord- och skogsbruk mycket kapitalintensivt. Maskiner har ersatt människor. "Potaterna, vaccinet och freden" Under den första hälften av 1800-talet ökade befolkningen i Sverige. Man säger ibland att det var tack vare ”potaterna, vaccinet och freden”. Trots en intensiv uppodling räckte maten inte till och flera år av missväxt och nödår i slutet av 1800-talet, gjorde att många människor i våra trakter emigrerade till Amerika. Effektivisering av jordbruket För att få mer rationell jordbruksdrift och på så sätt mer mat, var jordbruket tvunget att effektiviseras. Det skedde genom olika jordreformer såsom storskiftet, enskiftet och laga skiftet. Dessa reformer innebar att man slog ihop mindre åkertegar till större åkrar, vilket gjorde arbetet mer rationellt. Även nya växter, odlingsmetoder, dikning, förbättrade redskap och konstgödsel bidrog till förbättringar. Jordbrukets utveckling med hjälp av tekniken Omkring sekelskiftet 1900 drar jordbruket nytta av teknikens utveckling. Traktorer, skördetröskor och mjölkingsmaskiner anses som de mest betydelsefulla. När traktorn fick genomslag efter andra världskriget försvann mer än en halv miljon arbetshästar från de svenska gårdarna. Detsamma gällde arbetet i skogen, där man idag har skördare och andra maskiner istället för häst och manskraft. Självförsörjningsgraden minskar För att få lönsamhet har jordbruksföretagen genom åren rationaliserats och slagits samman till större enheter. Trots en betydande rationalisering av jordbruket är konkurrensen stor från andra länder. Den svenska självförsörjningsgraden har minskat kraftigt och är 2014 runt 50 % för kött och mejeriprodukter. Mindre produktion av livsmedel kan också ge avtryck på vår landskapsbild. Färre djur gör att ängar och hagar inte betas utan växer igen. -
Milstolpar
Markerade avstånd med hjälp av milstolpar I Sverige användes milstolpar från 1649, då Gästgivarordningen utfärdades, till 1890-talet för att markera avstånd längs landsvägar och senare häradsvägar. Genom stormaktstidens ökande centralförvaltning och ökande resor, hade belastningen på allmogens skjutsplikt nått outhärdliga nivåer och något måste göras. Därför införde Kronan traktamenten och resepenningar till sina ämbetsmän, vilket i sin tur skapade behov av kunskap om avstånd i landet. Beräkning av resersättningar Oftast sattes en större stolpe upp vid varje hel mil och mindrestolpar som markerade halva och fjärdedels mil. Syftet med milstolparna var att få tillförlitliga underlag för beräkning av reseersättningar. Därför måste vägarnas mätning utgå från Stockholms slott. Den mil som avsågs var inte vår nuvarande mil på 10 kilometer utan en mil motsvarade 18000 alnar, vilket var cirka 10688 meter. Milstolparnas utseenden Milstolparna är oftast försedda med kunglig krona och monogram, miltalet, Landshövdingens namn samt ibland även årtalet. Från början gjordes milstolparna oftast i trä. Först omkring 1750 blev det vanligare med milstolpar i sten och under 1800-talet började de tillverkas av järn. Väglagen infördes 1891 När den nya Väglagen trädde i kraft 1891, upphörde föreskrifterna om milstolpars uppsättande. Redan på 1870-talet infördes den nuvarande millängden det vill säga 10 kilometer och då fungerade milstenarna inte längre som en korrekt avståndsmätning. Milstolparnas placeringar i Småland Milstolpar är genom fornminneslagen 1942 lagskyddade fasta fornminnen och får inte utsättas för någon åtgärd utan länsstyrelsens skriftliga medgivande. Milstolpen på gränsen mellan Komstad och Sävsjö låg vid en av de två stora vägarna i Västra härad, vägen mellan Jönköping och Kalmar, via Sandsjö. Den andra större vägen gick mellan Jönköping och Växjö via Vrigstad. -
Norra Ljunga
Länets största lantbruksföretag Norra Ljunga by är en vacker radby. Trakten är en typisk jordbruksbygd och här finns ett av länets största lantbruksföretag med mjölkproduktion. Gravfältet i byn vittnar om att det har bott människor här under mycket lång tid. Mitt i byn ligger också en av Njudungskyrkorna från 1100-talet. Bygdens skola bygdes 1910 Huset i byn som idag är Svenska kyrkans församlingsgård, byggdes år 1910 som skola. Tidigare fanns på platsen ett kombinerat skol-och fattighus, vilket var ganska vanligt under de första decennierna efter folkskolestadgans tillkomst 1842. Skolans uppbyggnad I det nya huset byggdes folkskolesal och lärarbostad i bottenvåningen samt småskolesal och lärarinnebostad på andra våningen. Småskolan fanns kvar i byn till 1935, därefter fick barnen åka till Sävsjö för skolgång. Folkskolan var kvar i Ljunga ytterligare tjugo år innan sista examen hölls i skolan. Kommunalsal i skolhuset På andra våningen i skolhuset fanns också en kommunalsal. Där höll man sockenstämmor och viktiga ärende i byn togs upp för förhandling. I ett protokoll från de första decennierna på 1800-talet kan man läsa om den föräldralösa sockenflickan Karin, som stämman beslutar ska auktioneras bort till den som begär minst betalt. Ingen vill dock ha henne så det blir sockengång för flickan. Hon fick alltså vara två dygn i varje matlag för att fördela bördorna. Problem med spritmissbruk var också något som kunde tas upp på stämmorna. För att komma tillrätta med problemet bestämdes att man bara fick bjuda på tre supar vid kalas, bröt man mot det blev domen böter eller rent av stockastraff! Socknarna slogs samman Kommunalsalen användes fram till 1947 då Ljunga och Vallsjö socknar slogs samman till Sävsjö stad. Därefter hölls stämmorna i Sävsjö. Svenska kyrkan övertog skolhuset År 1970 övertog Svenska kyrkan det gamla skolhuset och bottenvåningen gjordes om till trivsam samlingslokal och sammanträdesrum. En aktiv syförening har under åren ordnat många sammankomster i huset och också bidragit med flera inventarier, bland annat en målning av Martin Kling som pryder den stora samlingssalens fondvägg. Skolsalen och kommunalsalen på andra våningen är restaurerade av hembygdsföreningen under 1990-talet och ser idag ut som när de var i bruk. Galleri Norra Ljunga Mitt emot församlingsgården ligger Galleri Norra Ljunga i en byggnad som tidigare var missionshus. Som i de flesta byar i dessa trakter fanns en missionsförsamling och i Norra Ljunga bildades den 1911. Efter något år hade församlingen byggt ett missionshus och fram till 2012 hade man verksamhet i huset, på senare år dock bara några gånger per år. De senaste åren har den 100-åriga byggnaden genomgått en förvandling och blivit konsthall med anslutande ateljé. Byggnaden ägs av konstnären Robert Emanuel Fredriksson, som här visar sin egen och andras konst. David Gunnarsson- motivlackerare och tecknare Från byn kommer ytterligare en konstnär, David Gunnarsson. Han är tecknare och motivlackerare och har främst gjort sig känd för att måla målvaktsmasker. David målar hockeymasker till målvakter över hela världen, främst till elitserien och NHL. Han har bland annat gjort masker till Dominik Hasek, Stefan Liv, Henrik Lundqvist och Johan Hedberg. På ett garage vid föräldragården finns en stor målning av Åsa-Nisse som David gjorde 1995 när han fortfarande bodde kvar hemma i byn. -
Pehr Hörberg
Välkänd konstnär och kunglig hovmålare Pehr Hörberg föddes 1746 på soldattorpet Övra Ön i Virestads socken. Han var en fattig knektson med ett stort intresse för måleri i kombination med mycket ambition och vilja. Tack vare det lyckades han bli en välkänd konstnär och till och med kunglig hovmålare. Utnämnd till häradsmålare Hörberg började sin målarbana som lärling hos en dekorationsmålare i Växjö. Efter några år får han sitt gesällbrev och blir 1768 utnämnd av landshövdingen till häradsmålare. 14 år i Norra Ljunga socken Pehr Hörberg kunde till en början inte försörja sig på sitt måleri och 1776 blev han torpare på Stabäck i Norra Ljunga socken. Han kände till trakten bra, för bara några år tidigare hade han gjort sitt första stora kyrkliga arbete i Norra Ljunga kyrka. Under 7 år bodde han i Stabäck innan han blev arrendator på Mejensjö Storegård, där han stannade i ytterligare 7 år. Totalt blev det 14 år i Norra Ljunga socken. Arbetade åt hovet Under sin tid i Norra Ljunga tog sig Pehr Hörberg flera gånger till Stockholm för att fortsätta sin utbildning. Han blev känd och introducerades i de högsta kretsarna. Där träffade han kung Gustaf III och fick möjlighet att göra flera arbeten åt hovet. Från fattig vallpojke till självägande bonde Efter åren i Mejensjö flyttade Hörberg till Finspång. Han hade gjort målningar i kammarherren de Geers slott och blev övertalad att flytta till Finspång. Här köpte han sig en egen gård och därmed hade Hörberg avancerat från fattig vallpojke till torpare, arrendator och till sist, självägande bonde. Flera verk i vår bygd Hörberg var mycket produktiv och målade under sitt liv 87 stycken altartavlor, bland annat den i Vrigstad kyrka. I Nydala och Norra Ljunga kyrkor målade han bland annat bänkdörrar, altarskrank, läktarbröst, golvur med mera. Han gjorde också många andra målningar, till exempel finns hans verk i flera herrgårdar i vår bygd. Högbergs liv i ett nötskal Pehr Hörberg avled 1816 några dagar före sin 70-årsdag. Det sägs att Hörberg trots all sin framgång förblev en enkel och naturlig människa som uppskattades för sin höga moral och gudsfruktan. Ungefär 150 år efter Hörbergs tid i Stabäck reste Sävsjö Hembygdsförening en minnessten efter honom vid den plats där torpet ska ha legat. På stenen står texten ”Andens Storhet, Konstens skönhet, Svensk fattigdom”. Denna text anses sammanfatta Hörbergs liv i ett nötskal. -
Sankt Sigfrids källa
En helig plats Källan och den intill liggande stenhällen med sina markerade gropar i den släta ytan, ligger vid Vallsjöns sydsida. Kanske upptäcktes källan och blev en helig plats snart efter att människor bosatt sig här för att mänskligheten har dyrkat källor, liksom egendomliga naturformationer, sedan urminnes tider. Ny lära Århundradena gick och runt 1000-talet nåddes våra bygder av en ny lära. Troligtvis var många smålänningar skeptiska och kanske inte så villiga att överge sin gamla fäderneärvda asatro. Men i slutet av 1000-talet eller början av 1100-talet hade de flesta låtit döpa sig till kristendomen. Dopplats Det kanske var så att källan var ett tungt vägande skäl till att Vallsjö gamla kyrka hamnade där den gjorde. De första kristna missionärerna sökte sig gärna till för bygdens folk heliga platser. Under missionstiden döptes de nyomvända oftast vid någon källa, som tidigare haft anknytning till den hedniska kulten och därför betraktades med invand respekt. Smålänningarnas första apostel Källan har fått sitt namn efter Sankt Sigfrid, smålänningarnas förste apostel. Han verkade i Sverige under första hälften av 1000-talet, alltså på Olof Skötkonungs tid. Sägnen berättar att Sankt Sigfrid, på sina missionsvandringar bland de hedniska smålänningarna också kom till byn Vallsjö. Men han blev inte särskilt väl mottagen, inte ens dryck ville man ge honom. Besviken och missmodig föll han på knä på en stenhäll strax ovanför sjökanten och bad till Vår Herre. Och se, strax sprang en källa upp framför honom och han kunde dricka sig otörstig. Märken efter Sankt Sigfrids knän Om skålgroparna i den numera mossklädda stenen berättar sägnen att de är märken efter Sankt Sigfrids knän, då han bad så intensivt efter vatten. Sannare och säkert mer vetenskapligt är nog att skålgroparna eller älvkvarnarna som de också kallas, knackats ut. Om funktionen för dessa gropar vet man inte särskilt mycket, bara att det hade någon form av magisk betydelse. Kanske att offra i eller att smörja in med ämnen av olika slag. -
Sävsjö
Sävsjö blir en tätort Sävsjö är en av de många tätorter som växte fram med järnvägen och man kan säga att Sävsjö föddes 1 oktober 1864. Då stannade nämligen det första personförande tåget vid det nybyggda stationshuset. Utmarkerna Stationen byggdes i utkanten av Vallsjö socken, inte långt från där häradsvägen mellan Vallsjö och Norra Ljunga korsade Torkån och grenade sig mot Sandsjö och vidare norrut. På platsen bodde då bara en handfull människor i ett par torp och backstugor, eftersom detta var utmarkerna mellan de omgivande socknarna Vallsjö och Norra Ljunga. Rivaliteten mellan socknarna Torkån var gränsen mellan de båda socknarna och många berättelser finns om hur rivaliteten mellan socknarna avgjorts vid just denna plats. Mest på skoj men kanske också med lite allvar, eftersom de flesta människor tycker att ”hemma är bäst”! Nybyggarsamhället Här som vid andra stationer utmed järnvägen, skapades förutsättningar för ett nybyggarsamhälle. Det ena huset efter det andra växte upp och fylldes av köpmän och hantverkare av alla de slag. Samhället växte snabbt och 1886 blev Sävsjö municipalsamhälle. Efter flitigt agerande blev Sävsjö stad 1 januari 1947. "Luft, hvila och gödning" Sävsjö hade präktiga gran-och tallskogar alldeles in på knutarna, vilket gjorde att det ganska snart efter järnvägens tillkomst kom hit människor med lungtuberkulos. Det var en av dåtidens stora sjukdomar, som till en början inte kunde botas men dock avhjälpas med ”luft, hvila och gödning”. Och den bästa luften var barrskogsluft. Sanatorium för de lungsjuka År 1907 byggdes en stor pampig byggnad som sanatorium för de lungsjuka. Idag kallas byggnaden för Ljunga Park och den anses vara nordens största träbyggnad. Sanatoriet blev landets största privata anstalt för lungsjuka och blev också känt som ett lyxsanatorium. Här fanns moderna bekvämligheter som el och WC och patienter från hela landet och även från andra länder, strömmade till Sävsjö. Stora tillgångar för köpmännen Sanatoriet var under många år en stor tillgång för samhället, till exempel fick köpmännen köpstarka extra kunder men viktigast av allt var att sanatoriet gav många arbetstillfällen. Sävsjö sjukhus År 1958 bestämdes det att sanatorieverksamheten skulle upphöra eftersom fall av tuberkulos blev allt mer sällsynt i takt med höjd levnadsstandard, effektivare läkemedel och bättre sjukvård. Anläggningen kom istället att användas till medicinsk eftervård och Sävsjö Sanatorium blev Sävsjö Sjukhus. Sjukshuset var utan tvekan samhällets största arbetsgivare med sina 200-250 anställda. Den verksamheten upphörde 1985 och efter en kort tid som flyktingförläggning har den ståtliga byggnaden idag förvandlats till en hotell och konferensanläggning. En stor levande landsbygd Från en handfull invånare för 150 år sedan bor det idag över 6000 människor i Sävsjö. Sävsjö är idag centralorten i Sävsjö kommun, som också innefattar tätorterna Vrigstad, Stockaryd och Rörvik samt en stor och levande landsbygd. Idylliska statskärnan Sävsjö Sävsjö är den lilla staden med en idyllisk stadskärna. Butikerna är personliga och här slipper man de stora butikskedjorna, som ser likadana ut och har samma utbud var helst man befinner sig. Sävsjös Trädgård En stolthet i Sävsjö är ”Sävsjös Trädgård”. Begreppet står för ortens vackra grönområden och planteringar och då främst för användningen av perenner. Sävsjös Trädgård har uppmärksammats både i press och TV och är väl värd ett besök. Häradsvägen mellan Norra Ljunga och Vallsjö går rakt igenom Sävsjö. Tidigare sneddade vägen över torget och fortfarande syns den gamla gatustenen, som är bevarad på en del av torget. Läs mer om Sävsjös Trädgård. Linnea Andrén En liten ort men väl värd ett stopp. Och en bygd värd att bo och trivas i. Flera är det säkert som håller med Linnea Andrén, gift med dåvarande stationsskrivaren i Sävsjö, som 1911 skrev visan som kom att bli Smålands landskapssång. Sången framfördes i samband med de olympiska spelen i Stockholm 1912. -
Vallsjö
Vallsjö gård Idag syns det inte att det legat en by med flera gårdar strax söder om Vallsjö gamla kyrka. Vartefter jordbruksmark sammanslogs och skiftades under 1800-talet, flyttades Vallsjö Stom ut till sina marker. Gården, som ägs av Svenska kyrkan, heter fortfarande så och namnet kommer av att gården donerats till kyrkan med syfte att den skulle bidra till prästens avlöning. Kvar vid kyrkan blev en gård, Vallsjö gård, som runt 1920 delats i två gårdar. Gammal festplats Den vackra ängen som idag hålls öppen av betande djur, har ett förflutet som festplats och säkert är det ett och annat par som funnit varandra här på denna vackra festplats. Vallsjöängsfesten År 1924 ordnades Vallsjöängsfesten för första gången av Sävsjö Hembygdsförening. Också dåvarande Arbetarpartiet hade sina sommarfester här och vid ett tillfälle var Per Albin Hansson (Sveriges statsminister år 1932-1946) inbjuden som talare. På 1940 talet tog Bondeförbundets ungdomar, SLU senare CUF, över arrangörskapet för Vallsjöängsfesten. Till en början var det festligheter en söndag under juli med talare, underhållning av den tidens kända artister, tombolor, luftgevärsskytte och allt som hörde en festplats till på den tiden. Senare utökades det till en helg med dans på lördagskvällen, kyrkogång på söndagen med kyrkkaffe i ängen följt av politiska talare och underhållning under eftermiddagen. Den sista Vallsjöängsfesten hölls i slutet av 1970-talet. Vallsjös gamla runsten Vackert belägen uppe på kullen på Vallsjö äng står en gammal runsten med texten ” Väsäte och Ivar och Sylva, bröder tre gjorde bro, denna och satte sten, denna efter Tjälve, fader sin”. Runstenens olika platser Ursprungligen restes den vid en kavelbro mellan två kärr, sydöst om Vallsjö gamla kyrka. Spår av den gamla vägen mellan kärren anas ännu och där bron en gång stod, rinner en liten bäck. Runt 1820 flyttades runstenen för att användas som förstugebro till ett av husen i Vallsjö. Då huset revs omkring 1850, flyttades stenen och kom att fungera som vägmärke vid gamla landsvägen. År 1938 flyttades den till sin nuvarandeplats. Sibbestenen I Småland finns cirka 120 runstenar och ytterligare en runsten finns i Vallsjö socken. Den kallas Sibbestenen och står på sin ursprungliga plats mellan Uppåkra och Sibbarp, väster om Vallsjön. -
Vallsjön
Sjön som liknar en hand Vallsjön är en av de större sjöarna i Sävsjö kommun och den ingår i Emåns vattensystem. Arealen är 707 hektar och största djupet är 17 meter. Formen på sjön påminner om en hand, där ett finger pekar uppåt. Värdefullt naturområde Sjön är en oligotrof klarvattensjö, vilket betyder att den är näringsfattig och har klart och syrefattigt vatten. Dessa sjöar, med sitt klara vatten, är ofta populära badsjöar. Vallsjön är också klassad som Natura 2000-objekt och ingår i EUs nätverk av värdefulla naturområden. Köttbullsalger Vallsjön är en av få svenska sjöar där två ovanliga blågrönalger trivs i samma sjö. Det är det rödlistade (en klassificering av arters risk för utdöende) sjöhjortronet (Nostoc zetterstedtii) och sjöplommonet (Nostoc pruniformae). Sjöhjortron liknar hjortron till form och storlek, de är mörkt grön-svarta och ligger på botten på 1-2 meters djup. Ibland kallas den köttbullsalg, då de kan likna en köttbulle. Sjöplommon har samma färg som sjöhjortron men är släta på ytan och växlar i storlek från en vindruva till ett plommon. Dessa ovanliga alger ger sjön ett värde som genbank Fiskarter I Vallsjön finns starka bestånd av stor abborre och gädda. Fisket av abborre är kanske ett av södra Sveriges bästa, både när det gäller storlek och antal. Det är inte ovanligt med fångade abborrar över kilot. Övriga fiskar i sjön är sik, sutare, braxen, mört och lake. Vallsjöns Fiskevårdsförening Det är populärt att fiska i Vallsjön. Fisket förvaltas av Vallsjöns Fiskevårdsförening som aktivt utvecklar sportfisket och tillgängligheten i sjön. Föreningen säljer fiskekort bland annat på Internet och hyr ut båt vid Vallsjöbaden. Det vanligaste fisket i sjön är spinnfiske, pimpel och trolling men även mete från båt kan vara fångstgivande. Stora tillgångar på kräftor Vallsjön är också känd för att vara en kräftsjö. I en fångststatistik från början av 1900-talet, placerades Jönköpings län på en klar förstaplats bland Sveriges kräftlän och Vallsjön var en av länets bästa flodkräftsjöar. Idag är flodkräftorna ersatta med signalkräftor och tillgången på kräftor är fortfarande mycket god. Kräftfiskets betydelse Runt Vallsjön finns flera lokalnamn som bär vittnesbörd om den stora betydelsen kräftfisket hade i början av 1900-talet. Kräftriket och Fiskriket är sådana namn. Lyxkrogar i Stockholm Vallsjökräftor var till och med ett begrepp på lyxkrogarna i Stockholm under 1920-1960-talet. Kvalitén var mycket god och Vallsjöns klara vatten gjorde att kräftorna inte hade någon dysmak. Kräftor har haft en stor ekonomisk betydelse Historiskt sett har kräftfisket, både fångst och förädling, haft stor ekonomisk betydelse för Sävsjöbygden. Till och med så stor betydelse att när Sävsjö skulle bli stad 1947, var det de som tyckte att kräftan borde finnas med i stadsvapnet. Exporterade kräftor till grannländerna I början av 1890-talet exporterades varje år cirka 80 000 tjog kräftor från Sävsjö ut i landet och till grannländerna. Det fanns också i Sävsjö en fabrik, konservfabriken Kronan, som oftast gick under namnet kräfthuset. Där tillverkades kräftkonserver, bland annat kräftsmör, viket köptes upp av lyxrestauranger i Stockholm och även exporterades. Fågellivet runt Vallsjön Runt sjön finns också ett rikt fågelliv. Bland häckande sjöfågel märks bland annat storlom, fiskgjuse, småskrake, brunand och lärkfalk. Sjölyckan En av många pärlor vid Vallsjön är Sjölyckan vid sjöns sydsida. Många minns det som en utmärkt badplats. Idag är här båtplats med båtramp. Här finns också möjlighet att njuta av medhavd kaffekorg och av den vackra vyn över Vallsjön. -
Vetlandabanan - smalspårig järnväg
"Hvetlanda-Säfsjö Jernvägs-Aktiebolag" Med järnvägens intåg kom allt mer transporter att gå den vägen. Stambanans dragning från Malmö till Stockholm, via Sävsjö, gjorde att orterna en bit från järnvägen hamnade lite vid sidan om när det gällde transporter. I Vetlanda, centralorten österut, insåg de styrande att något måste göras och 1882 bildades ”Hvetlanda-Säfsjö Jernvägs-Aktiebolag”. Samma år gav kungen sitt tillstånd att bygga den 29,7 km långa järnvägen. "Trefotabanor" Järnvägen var smalspårig med spårvidden 891 mm, vilket var den vanligaste smalspåriga spårvidden i Sverige. Måttet motsvarar tre gamla svenska fot, därför kallas de ibland ”trefotabanor”. Smalspåriga järnvägar byggdes av privata företag, ofta med kommunalt stöd, därför att de var billiga i anläggning och drift. Omfattande nät av detta slag byggdes i Västergötland, Östergötland, Småland och Blekinge. Vetlandabanan Arbetet med Vetlandabanan började 1883 och som mest var omkring 200 man sysselsatta med arbetet. Banan öppnades för godstrafik 1884 och 1885 för allmän trafik. Två lok köptes in, vilka fick namnen ”Hvetlanda” och ”Fredrik Lothigius” efter järnvägsbolagets ordförande. Med åren blev det flera lok, t ex ”Sten Sture” och ”A.Wilh.Petri”. I vagnparken ingick också godsvagnar och personvagnar. Gåvan Utmed banan byggdes också stationshus och banvaktsstugor. I Gåvan, ett stenkast från Torset, byggdes ett stationshus, eller kanske man ska kalla det ”kur” med en storlek på 2,3 m x 1,8 m. Byggnaden innehöll dock både väntsal, bagagerum biljettförsäljning. 1910 såldes därifrån biljetter för 1204,15 kronor och med ett pris på 90 öre för en resa mellan Sävsjö-Vetlanda, förstår man att järnvägen utnyttjades flitigt. Därför byggdes 1911 ett nytt stationshus i Gåvan. Utbyggnad av järnvägen Vetlandabanan blev ett lönsamt företag med både omfattande gods- och persontrafik. 1906 byggdes järnvägen ut ytterligare, med trafik till Målilla. Linjen anslöt i Målilla till Nässjö- Oskarshamnsbanan och man fick på det sättet förbindelse med Östersjön. Allteftersom bussar och bilar blev vanligare, användes järnvägen mellan Sävsjö och Vetlanda allt mindre. 1962 kördes gods för sista gången mellan Sävsjö och Landsbro, persontrafiken hade lagts ner året dessförinnan. Runt 10 år senare försvann rälsen men kvar blev en utmärkt promenad- och cykelväg. När det är snö, görs skidspår på den gamla järnvägsvallen. -
%20Komstad%20Kvarn%201-besk%C3%A4rd.jpg)
Komstad Kvarn
Komstad Kvarn, beläget strax utanför Sävsjö, återspeglar hur en by kunde se ut i början av 1900-talet. Här var kvarnen, med sin verksamhet vid ån, ett centrum. Lanthandeln har kvar sin inredning och en del varor från tiden innan den stängdes år 1975. Ramsågen från 1871 drivs med vattenhjul som förr i tiden. I bymiljön ingår till exempel kvarn, cirkelsåg och kvarnstensgjuteri. Komstad var i äldre tider en betydelsefull plats i Västra härad. Här låg häradets tingsplats med häradshäkte som finns bevarat än idag liksom ett tingshus som numera fungerar som privatägt fritidshus. Tingshus och gästgiverirörelse har funnits här mellan 1734 och 1908. Komstad är klassat som riksintresse för kulturmiljövård. Komstad Kvarn erbjuder guidningar och tar emot gruppresor vid förfrågan. -
Västragårds gravfält
Västragårds gravfält är beläget cirka tre km från Sävsjö utmed Gamla Vrigstadvägen, längsmed Sävsjö Häradsväg. På Västraårds gravfält finns flera fasta fornlämningar, som stensättningar, gravhögar och resta stenar. Den mest kända och uppseendeväckande är en runsten kallad Västragårdsstenen. Runstenen är av grågranit och närmare tre möter hög. Därmed är den ett av Smålands ståtligaste runmonument. Ristningens utformning och runornas former visar att stenen är från slutet av vikingatiden. Uppgifter från 1660-talets fornminnesinventering visar också att runstenen står kvar på sin ursprungliga plats. Texten på stenen lyder; "Vråe satte denna sten efter Gunne sin broder Han dog i England". -
%20Vallsj%C3%B6%20Gamla%20Kyrka%201-besk%C3%A4rd.jpg)
Vallsjö gamla kyrka
På kullen vid Vallsjöns strand ligger en kulturpärla i Njudungsbyggden. Vallsjö gamla kyrka är helt av medeltida karaktär och ligger i anslutning till den gamla kultplatsen vid Sigfridskällan. I korportalen finns en tympanon föreställande ett lejon med mansansikte, som anfalles och bites i halsen av ett rovdjur, troligen en varg. Förebilden finns i Lunds domkyrka. Predikstolen i bondbarock är från 1600-talet. Vallsjö gamla kyrka tillhör den grupp av romanska kyrkor i Njudung som tillkommit under 1100-talets andra hälft. Kyrkan hade en gång ett smalt torn, men detta förstördes av danskarna år 1568. Av kyrkans nuvarande inredning är sannolikt predikstolen från slutet av 1600-talet äldst. De spektakulära takmålningarna är från 1700-talets mitt. Kyrkan används sommartid, för gudstjänster och förrättningar. -
Vallsjöbaden
Flera av Sävsjö kommuns pärlor ligger utmed Häradsvägen mellan Vallsjö och Norra Ljunga. En av dem är Vallsjöbaden vid Vallsjöns sydöstra strand. Idag finns det en dansbana under tak, minigolfbana, boulebana med mera. Under sommaren är serveringen öppen och för många är en räkmacka på Vallsjöbaden ett av sommarens ljuvliga måsten. Vallsjöbaden har gjort sig känt för sina danser på onsdagskvällarna under sommaren. De bästa dansbanden lockar tusentals besökare till Sverige kanske vackraste dansbana. Vallsjöbaden erbjuder också friluftsbad med brygga, omklädningshytt, toalett och kallvattendusch. -
Norra Ljunga kyrka
I gammal bygd med gravfält, domarringar och radby reser sig 1100-talskyrkan med sitt trubbiga torn, sitt utbyggda kor och sina sparsamt dekorerade ytterväggar. Den kände kyrkomålaren Pehr Hörberg (1746-1816), som bodde i Norra Ljunga församling, har dekorerat altarskranket, bänkarna, predikstolen och läktarbröstet. Vid en brand 1977 förstördes läktarbröstet. 1997 renoverades läktarbröstet och Pontus Ljungberg utförde fem stycken nya målningar. Norra Ljunga kyrka byggdes på slutet av 1100-talet. Den är en så kallad Njudungskyrka, vilket innebär att den saknar sockel och är inspirerad av domkyrkobygget i Lund. Kyrkan är byggd av gråsten och med hörnkedjor av sandsten. Predikstolen från 1600-talet har i efterhand försetts med målningar av den lokala konstnären Pehr Hörberg. -
Eksjöhovgårds slottsruin
Eksjöhovgårds slottsruin utgör ruinerna efter Eksjöhovgårds slott vid Eksjöhovgårdssjön utmed väg 127. Under medeltiden stod här en mindre byggnad som på 1600-talet byggdes ut med det stora stenhus du ser resterna av idag. Eksjöhovgård omnämns i skriftliga källor för första gången år 1287. Enligt traditionen ska det ha varit Sten Stures jaktslott. Från år 1420 till år 1616 tillhörde gården Stureätten (av grenen Natt och Dag). Slottet har genom århundraden skiftat ägare vid ett flertal tillfällen och ombyggnationer har skett. Byggnaden fick förfalla fram till 1920-talet då en omfattande restaurering gjordes, varefter två ytterligare restaureringar har genomförts. Passa på att göra ett besök i Eksjöhovgårds slottsruin och upplev historiens vingslag.
%20Komstad%20Kvarn%201-besk%C3%A4rd.jpg)
